Sex ska vara sexigt.

Det kräver att man KÄNNER sig sexig.

Det i sin tur kräver att man känner att ens partner tycker att man är sexig.

Logiskt!

Men i alltför många förhållanden pikas det. Kommentarer om den andras kropp. HUR i hela friden tror man att den som får kommentarer eller pikar sedan ska kunna slappna av till hundra procent i sängen?!? 

För att inte tala om alla andra effekter på självkänslan sådana nedlåtande (hur välmenande de än är) kommentarer har. 

Det är oftast män som kommenterar sina kvinnor. Tyvärr. Varför? Jag vet inte, men jag gissar på antingen en egen dålig självkänsla och behov av kontroll, eller ett behov av perfektion.

Oavsett, så är det dags att sluta. Oavsett vad det beror på och oavsett om du är man eller kvinna.

Är du inte nöjd med din partners kropp? Älskar du inte din partner precis som han/hon ser ut? Då är det ärligare och schysstare att avsluta förhållandet. Mycket bättre än att krossa en människas kärlek till sig själv, respekt för sig själv.

Man kan undra hur någon överhuvudtaget tänker tanken att inleda ett förhållande med någon han/hon inte tycker är fysiskt attraktiv. Med någon man känner ett behov av att ändra på.

"Jag såg potentialen".

Inte okej.

Att älska innebär att acceptera och attraheras av den andra, fullständigt. Känner man inte den känslan initialt, går man inte vidare. Tycker jag. 

Dagens kroppsideal är sjuka men ändå går så många på dem - båda könen. Män vill ha smala kroppar med jättebröst, kvinnor vill ha hårlösa muskelpaket oavsett åldrar. Perfektion, helst photoshoppade även irl. 

Manliga kroppsideal i olika länder...

Kroppar är så mycket mer än vikt och BMI. Så mycket mer än muskler och underhudsfett. En kropp är en berättelse.

Varje märke, varje linje, varje skiftning. Varje kilo. 

Den älskades kropp borde vara det mest underbara, oavsett hur den ser ut. Varje centimeter hud är kärlek att ta på. Att överhuvudtaget älska en människa, som älskar en tillbaka, är fantastiskt! 

Kvinnliga kroppsideal i olika länder

Bodylicious = att älska sig själv och sin kropp! Att vara älskad för den man är och hur man ser ut!

Ingen, absolut ingen, kan känna sig sexig, sensuell och åtråvärd och därmed agera därefter i sängen, med vetskapen om att partnern har synpunkter... 

Så sluta ha synpunker. Älska! 

Det är inte ofta "närbilder" är vackra och sensuella. Den här är definitivt både-och!

Kvinnor är oftast mer sensuella på bild - tycker jag.

Den kvinnliga kroppen är sinnligt härlig; mjuk, kurvig, yppig... gör sig väldigt bra på bild. 

Män är vackra men på ett annat, mer rått sätt. Hårdare. Det är svårt att hitta bra bilder på män där det sensuella lyser igenom, inte bara hård och glansig nakenhet med inoljade rutor... 

Oftast är de finaste bilderna på män tagna tillsammans med kvinnor. Som i förra inläggets reklambilder.

Men jag älskar ju den manliga kroppen! Ett par manliga underarmar, en fast, rund rumpa, skuggorna där låren möts precis under skinkorna... så vackert. Helst med hår. Är inte mycket för den "barnsliga" hårlösa looken. En riktig man har hår, så det så!   

På tal  om att njuta av att titta på fina kroppar: En del människor tycker inte det är okej att göra det, när man är i ett förhållande. Då ska man vara blind (kanske döv också) och enbart tycka att ens partner är sexig som f*n. Säkert fungerar många så - de ser helt enkelt inte andra på ett sexuellt sätt när de är upptagna.

Men så finns det andra som fortfarande gör det. Jag tycket inte det är fel. För mig ingår det i att "hålla igång maskineriet" - en del i att hålla lusten och kärleken till sex levande. 

Så jag tittar. På både män och kvinnor. Jag lägger märke till en rund, härlig rumpa på en tjej och ett par läckra manliga lår på badstranden. Det gör inte att jag är mindre atttraherad av min partner, som är det absolut mest sexiga jag vet! Det gör inte att jag vill ha sex med de jag lägger märke till. De bara bidrar med lite fantasier, just där och då... 

Minst hotande är förstås kändisar. Jag kan utbrista att en manlig skådis är så jäääklaaa snygg! när vi ser på film. Men en gång i tiden hade jag en tjejkompis som blev alldeles vansinnig om hennes kille råkade antyda att en kvinnlig skådespelare såg bra ut. Jag reagerade redan då - det måste tyda på en enorm osäkerhet omkring sin egen "sexighet", förmåga att attrahera sin partner. Låg självkänsla helt enkelt. Väldigt låg. Annars blir man väl inte svartsjuk på random kändisar eller okända människor på stranden/restaurangen/föreläsningen etc?

Anyway. Det är fredag! Jag är nyss hemkommen efter några härliga dagar på ett gammalt fint slott tillsammans med min älskling. Det var mysigt, hett och förbannat sexigt!     

Ikväll får vi njuta av varandra igen. Och igen, och igen... 

"Soffhäng" 

Reklam. Inte alltid av ondo...    

Lycka är att hitta sin älskades "knappar"

Kärlek är (bland annat) att vilja det bästa för den andra. För personen man älskar. Att vilja ge härliga upplevelser, maximal njutning. 

Ge total trygghet i att få vara och uttrycka det innersta. 

Oavsett om knappen eller knapparna är bakade och formade i vaniljsmakande marsipan, eller gjorda av rent och hårt läder blandat med smärta. 

Att utforska sin egen och sin älskades njutning är en härlig resa. En resa utan egentliga mål. Vem vet vad som väntar bakom nästa hörn, och nästa, och nästa...

Jag är ärad (på sant - det ÄR en ära att få ta del av förtroenden, att den man älskar vågar öppna sig och göra sig sårbar) över att få veta vilka min mans knappar är. Och över att få dela sökandet efter fler - om de finns. 

Återigen - man ska självklart inte göra saker som känns förnedrande, kränkande, äcklar. 

Men bortsett från det vidhåller jag att man kan göra många saker som man inte själv blir direkt upphetsad av. För att man älskar sin partner och hen tänder som bara den! 

Ärligt talat - de flesta blir nog vare sig äcklade eller kränkta av saker som inte hör till det mest bisarra. De flesta kan ta på sig särskilda klädesplagg, rollspela, tåla lite smisk, dominera/domineras, ända fram till gränsen där man börjar blanda in riktigt avancerade saker... så varför krångla. Do it! Blanda det "vanliga" härliga sexet med lite kryddor! 

I vårt fall visar det sig att det min älskade tänder på, ordentligt (sådär så det nästan exploderar bara av tanken på det) är saker jag själv tycker är väldigt sexiga. Då är det såklart inte särskilt svårt att trycka på knapparna... 

Men jag har tidigare haft förhållanden där knappen varit något jag helst inte trycker på för ofta, för det har varit något jag har känt mig tveksam till. Å andra sidan, så länge man visar att det är okej, att man inte på något sätt är negativ när det gäller en partners eventuella fetischer/läggningar, så räcker det långt. Man behöver inte alltid vara direkt delaktig om det är FÖR svårt. Men man accepterar, man uppmuntrar, man älskar oavsett. 

Folk som uttrycker avsky eller på andra sätt dissar den de är tillsammans med på grund av hens "knappar" - hur kan man göra så mot en annan människa, en människa som vågat blotta sig på ett otroligt sårbart sätt? 

Vad man tänder på är lika omöjligt att ändra på, som sin sexuella läggning. 

(Nu undantar jag naturligtvis allt som plågar andra. T ex riktig incest, riktigt djursex, riktig våldtäkt etc. Tänder man på att göra sådant på riktigt, behöver man 1) låta bli och 2) söka hjälp.) 

Men i övrigt. Go for it. Tryck på knappen! Njut, ha roligt. Du ger din partner det hen älskar och går igång på som mest, och vice versa. Ömsesidighet, respekt, kärlek, lekfullhet, öppenhet. 

Alla kanske inte har "knappar" mer än att de verkligen tänder på bra, "vanligt" sex. Att partnern bryr sig, är omtänksam, följsam och vet vad hen gör rent tekniskt (if ya know what I mean    ). Heeeelt okej ju, har man inga fler så har man inte - good for you! 


Jag fick i varje fall äran att ta del av vad som tänder den jag tänder på - och jag vågar vara lika öppen. Trots att mina så kallade knappar INTE smakar vanilj what so ever. Trots att det är knappar jag dolt för nästan alla, alltid, för att jag har känt en skam. Skämts för det som tänder mig mer än något annat, det som kan få mig att få orgasm efter orgasm (rekordet är fem på raken, utan att knappt ta på mig själv, för att jag tittade på en film som innehöll just min "fetisch").

Men sedan dök han upp, mannen som älskar mig som jag är, på alla sätt, mannen som visar att jag är trygg nog hos honom för att kunna öppna mig och dela med mig av mitt innersta. Utan skam, utan någon som helst negativ reaktion. Bara en vilja att försöka dela det med mig. DET är kärlek. Äkta jäkla kärlek! 

Kan vi, kan ni. Och vägrar din partner, uttrycker hen att du är en sämre människa på något sätt (ogillande, kritik, nedvärderande kommentarer etc) - acceptera inte det utan fight. Du är värd det bästa, inte någon som ser ner på dig för vad som hetsar upp dig till vansinne. Sex är en av våra grundläggande behov, precis som luft, mat, sömn. 

Go for it. Lek. Tryck på knapparna!   

Njutning für alle.

I höstmörkret tände vi ljus och jag fick se min älskade njuta. På avstånd. Vid sidan av. Iaktta, insupa ansiktstuttryck, kroppsrörelser, ljud. Jag älskade det. De blickar, de leenden vi utbytte med varandra... total och äkta kärlek och tillit, total generositet utan svartsjuka. Att se in i min älskades ögon, medan han blir tillfredsställd av en annan kropp, smakar på någon annan än mig, tränger in i och tar någon annan än mig - för mig är det bland det absolut mest sexiga i hela världen OCH det absolut mest kärleksfulla jag kan ge någon. "Varsågod. Ta henne. Njut. Ge dig hän, ha roligt, få omväxling och nya upplevelser." Den bästa present jag kan ge någon, förutsatt att han vill ha den förstås. 

Jag fick dela med mig av min underbara, härliga, sexiga man. Det är ju faktiskt saligare att giva än att taga!   

Och självklart fick jag fick njuta också, inte bara på avstånd (ooooh så läckert!) men  tillsammans med både honom och henne. Härligt mjuka bröst. Härligt mjuka, kvinnliga läppar med härlig smak. Härligt mjukt hår och härligt len hud. I kombination med hans manlighet. 

Vi tog hand om varandra, hela natten. Somnade utmattade tillsammans, vaknade morgonen efter och fortsatte njuta av varandra. Både sexigt och avslappnat. 

Med rätt person(er) är det så enkelt. Så roligt, sensuellt. Så spännande och oproblematiskt!

Den här gången delade vi med oss tillsammans med en fantastisk kvinna. En annan gång leker vi med en dito man. Eller ett annat par, eller ännu fler. Gränsen går där nyfikenheten och fantasin tar slut...

Jag älskar honom om möjligt ÄNNU mer efter detta. Det gjorde oss bara ännu starkare, ännu tightare, ännu mer säkra på att det är VI. Han och jag. Always and forever.... 

Chloe: "For the last time, Maze, we´re not having a threesome."

Mazikeen: "I´m ok to watch" 

Mazikeen - en av de sexigaste karaktärerna i en serie ("Lucifer" på Netflix) någonsin

Kanter är inte för alla. Definitivt inte för alla att använda som krydda i förhållandet. Det kräver äkta kärlek, tillit, trygghet. Och generositet. Det kräver total frånvaro av svartsjuka i de situationerna. 

Men har man allt det säger jag bara "go for it"! Jag tror inte alls att vi människor är menade att vara monogama. I varje fall inte sexuellt. Vi är programmerade att föröka oss regelbundet... däremot kan vi absolut älska en och samma person ett helt liv. Dock inte utan att någonsin längta efter, fundera på, fantisera om, andra. 

Det är ganska uppenbart att jag är helt för att leka med fler. Så länge alla mår bra, så länge alla känner sig trygga i leken. Det är inte bara läckert, det kan vara just den medicin som behövs i ett längre förhållande för att den där härliga spänningen ska komma tillbaka. Omväxling förnöjer!

Men: personligen kan jag inte ha roligt med fler om jag inte är hundra procent säker på att min partner älskar MIG. Minsta tvivel, minsta fnurra i förhållandet, så blir det fel. Det måste vara bra mellan oss för att kunna släppa in fler utan att även det fula svartsjuketrynet visar sig. 

Å andra sidan har de förhållanden jag haft där fler varit med och njutit tillsammans med oss, varit de sundaste. De där den sexuella lusten mellan oss i förhållandet varat, inte falnat med tiden. Att då och då boosta sitt sexliv med dels gemensamma fantasier om andra, dels faktiskt ha roligt med andra, har fungerat som vitamininjektioner som varat länge.

En annan aspekt av att tänka utanför boxen, är att det kräver en hel del kommunikation. Folk som hänger sig åt diverse kanter är förmodligen också de som verkligen har en öppen och ärlig kommunikation rent generellt i sitt förhållande - annars kan man ju inte plötsligt börja diskutera allt som rör sexlivet på ett öppet och ärligt sätt. Alltså gynnar den här typen av öppenhet även den biten. Kommunikationen. 

Självklart finns det undantag till de här "reglerna". Tyvärr, för det betyder oftast att det inte är helt och hållet sunt när det ska vara både det och en i övrigt härligt positiv upplevelse.

Min syster sade något häromdagen som påminde mig om ett av de problem som kan uppstå i ett förhållande när man vill leka med fler: Att det oftast är mer eller mindre självklart att man med "trekant" menar två tjejer och så killen. Att det inte är alls lika självklart att blanda in en till man i ett heteroförhållande. 

Har jag stött på det här problemet? Oh ja! 

Och jag har funderat en hel del på det. Min slutsats (och den är alltså bara min), är att det verkar vara lättare för tjejer att ha att göra med en annan av samma kön, än för killar. Det stämmer i så fall överens med den generella synen på sex i samhället:

Det anses som något "mjukt, sensuellt, vackert, sexigt" med två tjejer tillsammans i sängen. Hett som fan helt enkelt. För båda könen. Denna syn är så accepterad att det förekommer i alla möjliga sammahang, inte bara sexuella (porrfilmer etc) men även i reklam- och modevärlden.

Självklart är det så för att vårt samhälle är "styrt av män" och män tänder på att se tjejer tillsammans. Heteromän alltså.

Vad gör man åt det? Finns ju massor av kvinnor som skulle älska en trekant, bara inte med en till kvinna utan med två män. Men partnern vägrar. Män har generellt såååå svårt för att ha med en annan man. Det kräver en genuin trygghet i sin egen manliga identitet. Att man som man (snygg formulering, va!) har en gedigen självkänsla, vet vem man är och är trygg i sig själv. Tydligen är det väldigt få män som verkligen är det... 

Så vi tjejer får fortsätta kämpa lite för att få det VI vill ha; härliga män i mängder!

 Oavsett, så är njutning - att ge och att få- bara underbart. Eller att titta på. Skriver helt under på Mazikeens inställning... 

Varför inte göra just den här mörka, regninga hösten till en läckert kinky, spännande, sensuell tid? Det tänker i varje fall jag göra!    

50 shades of (Christian) Grey. 

Böckerna har sålt som smör i solen; kittlande läsning om osannolikt snygg OCH framgångsrik OCH ung man med mörka problem (hallå alla tjejer som vill "rädda" tuffa men ledsna killar...).

Som träffar Anastacia. 

Tjejen som lever för att bita sig sexigt i underläppen. 

Jag förstår varför böckerna säljer. Det är spännande, en annan värld, något "förbjudet" som man ändå kan läsa helt legitimt, precis som Jackie Collins böcker när det begav sig (och OM jag läste Jackie Collins? JA! )

Skillnaden för mig är att då var jag tonåring. Nu är jag vuxen och vare sig Jackie eller E.L James imponerar längre. Kanske särskilt inte den sistnämnda. Det är något fult med att utnyttja redan negativa syner på  könsroller. Att glorifiera det som alla vi vettiga kvinnor jobbar mot. Det vill säga att tjejer är korkade, andfått naiva, oskyldiga och helst också oskulder tills vi träffat den rätte (och att svåra, skadade och destruktiva män är the shit). Visst - Anastacia framställs som väldigt smart. Men enbart i karriärsammanhang. Vad gäller mänskliga relationer kan man tro att hon kommer från stenåldern eller är så gott som nyfödd. 

(Ytterligare en aspekt som gör att jag avskyr böckerna, som jag har läst, är att språket är otroligt dåligt. Till och med good old Jacke skriver bättre!)

Det hela hänger också helt och hållet på att Christian Grey har pengar. Hade en vanlig man, anställd på K-Mart/McDonalds, utsatt en tjej för det som händer i böckerna - utan tillbehören i form av flygturer i privaplan, dyra vindsvåningar, exklusiva gåvor - hade det gett samma känsla? Nej. Alla läsare hade polisanmält  direkt. För psykisk och fysisk misshandel. Snacka om narcissist/psykopat. Bokens huvudperson kommer undan med ett beteende som i verkliga livet är både mansgrisigt, vidrigt och olagligt.  

En tjej som med lätt gapande mun tillåter mannen att hela tiden bestämma, både i och utanför sängen, är inte jättesexigt det heller. Inte en förebild jag vill att någon av mina döttrar ska ha... 

Bok/filmserien ger också en ganska skev bild av BDSM-världen. Av vad det innebär att vara undergiven/dominant. Framför allt är det INTE en värld man ger sig in i i samband med att man förlorar oskulden. Eller innan man har lite erfarenhet överhuvudtaget. 

Tvärtom mot både Christian och Anastacia behöver man må ganska bra i sig själv för att klara av att vara undergiven eller dominant.

Det krävs också att man är trygg i sig själv för att våga vara det. Särskilt män behöver den självkänslan för att kunna ta en annan roll än den klassiskt "manliga". Bara en stark person som vet vem han/hon är kan vara undergiven utan att det förr eller senare blir fel. 

Sedan är det ju några citattecken inblandade - "undergiven" men med den faktiska makten. Det är inte dominanten som bestämmer... 

En äkta inre styrka krävs oftast även för att klara av rollen som dominant. Att, som herr Grey, plåga folk mest för att mamma var du när man var liten och man är arg på hela världen, blir liksom bara fel. Gå till psykologen istället för lekrummet... 

Personligen tror jag att varje enskild människa har det i sig. Antingen det ena eller det andra, eller både- och. 

Själv hör jag till den sistnämnda kategorin, a.k.a "switch": Dominant eller undergiven beror helt på vilken person/personer jag är med och i vilket sammanhang. 

Jag tror också att de allra flesta skulle må bra av, njuta av, att släppa fram de här sidorna hos sig själva. Gå vidare från det "vanliga, vardagliga vaniljsexet". (Som visserligen är en förutsättning för att kunna gå just vidare ibland. Kan man inte ha bra, kärleksfullt, respektfullt och ömsesidigt sex med sin partner till att börja med, bör den biten fixas först. Men det finns så mycket mer, även för alla de som inte tror sig om att kunna njuta av sådana saker.)

BDSM är inte bara läder, lack och piskor. 

Det är även hemma i det egna sovrummet, med den älskade partnern, utan fysisk smärta men med annorlunda upplevelser.

Fortsättning följer med exempel på sådana upplevelser/reds. anm.