50 shades of (Christian) Grey. 

Böckerna har sålt som smör i solen; kittlande läsning om osannolikt snygg OCH framgångsrik OCH ung man med mörka problem (hallå alla tjejer som vill "rädda" tuffa men ledsna killar...).

Som träffar Anastacia. 

Tjejen som lever för att bita sig sexigt i underläppen. 

Jag förstår varför böckerna säljer. Det är spännande, en annan värld, något "förbjudet" som man ändå kan läsa helt legitimt, precis som Jackie Collins böcker när det begav sig (och OM jag läste Jackie Collins? JA! )

Skillnaden för mig är att då var jag tonåring. Nu är jag vuxen och vare sig Jackie eller E.L James imponerar längre. Kanske särskilt inte den sistnämnda. Det är något fult med att utnyttja redan negativa syner på  könsroller. Att glorifiera det som alla vi vettiga kvinnor jobbar mot. Det vill säga att tjejer är korkade, andfått naiva, oskyldiga och helst också oskulder tills vi träffat den rätte (och att svåra, skadade och destruktiva män är the shit). Visst - Anastacia framställs som väldigt smart. Men enbart i karriärsammanhang. Vad gäller mänskliga relationer kan man tro att hon kommer från stenåldern eller är så gott som nyfödd. 

(Ytterligare en aspekt som gör att jag avskyr böckerna, som jag har läst, är att språket är otroligt dåligt. Till och med good old Jacke skriver bättre!)

Det hela hänger också helt och hållet på att Christian Grey har pengar. Hade en vanlig man, anställd på K-Mart/McDonalds, utsatt en tjej för det som händer i böckerna - utan tillbehören i form av flygturer i privaplan, dyra vindsvåningar, exklusiva gåvor - hade det gett samma känsla? Nej. Alla läsare hade polisanmält  direkt. För psykisk och fysisk misshandel. Snacka om narcissist/psykopat. Bokens huvudperson kommer undan med ett beteende som i verkliga livet är både mansgrisigt, vidrigt och olagligt.  

En tjej som med lätt gapande mun tillåter mannen att hela tiden bestämma, både i och utanför sängen, är inte jättesexigt det heller. Inte en förebild jag vill att någon av mina döttrar ska ha... 

Bok/filmserien ger också en ganska skev bild av BDSM-världen. Av vad det innebär att vara undergiven/dominant. Framför allt är det INTE en värld man ger sig in i i samband med att man förlorar oskulden. Eller innan man har lite erfarenhet överhuvudtaget. 

Tvärtom mot både Christian och Anastacia behöver man må ganska bra i sig själv för att klara av att vara undergiven eller dominant.

Det krävs också att man är trygg i sig själv för att våga vara det. Särskilt män behöver den självkänslan för att kunna ta en annan roll än den klassiskt "manliga". Bara en stark person som vet vem han/hon är kan vara undergiven utan att det förr eller senare blir fel. 

Sedan är det ju några citattecken inblandade - "undergiven" men med den faktiska makten. Det är inte dominanten som bestämmer... 

En äkta inre styrka krävs oftast även för att klara av rollen som dominant. Att, som herr Grey, plåga folk mest för att mamma var du när man var liten och man är arg på hela världen, blir liksom bara fel. Gå till psykologen istället för lekrummet... 

Personligen tror jag att varje enskild människa har det i sig. Antingen det ena eller det andra, eller både- och. 

Själv hör jag till den sistnämnda kategorin, a.k.a "switch": Dominant eller undergiven beror helt på vilken person/personer jag är med och i vilket sammanhang. 

Jag tror också att de allra flesta skulle må bra av, njuta av, att släppa fram de här sidorna hos sig själva. Gå vidare från det "vanliga, vardagliga vaniljsexet". (Som visserligen är en förutsättning för att kunna gå just vidare ibland. Kan man inte ha bra, kärleksfullt, respektfullt och ömsesidigt sex med sin partner till att börja med, bör den biten fixas först. Men det finns så mycket mer, även för alla de som inte tror sig om att kunna njuta av sådana saker.)

BDSM är inte bara läder, lack och piskor. 

Det är även hemma i det egna sovrummet, med den älskade partnern, utan fysisk smärta men med annorlunda upplevelser.

Fortsättning följer med exempel på sådana upplevelser/reds. anm.   

I´ll always think of  you

inside of my private thoughts

I can imagine you

touching my private parts

With just the thought of you

I can´t help but touch myself

That´s why I want you so bad

Just one night of

moonlights, with you there beside me

All night, doin it again and again

You know I want you so bad

Baby

I get so high

When I´m around you

I can touch the sky

You make my temperature rise

You´re makin´ me high

Can´t get my mind of you

 I think I might be obsessed

The very thought of you

makes me want to get undressed

I want to be with you

In spite of what my heart says

I guess I want you too bad

All I want is

moonlights, with you there inside me

All night, doin it again and again

You know I want you so bad

Baby

I want to feel 

Your heart and soul inside of me

Let´s make a deal

You roll, I lick 

and we can go flying into extacy

Darling you and me

Light my fire, blow my flame

Take me away

You´re making me high - Toni Braxton

För att man bara måste älska Rose McGowan! 

Tjejen som kan vara både vansinnigt vacker och dödligt het - helt efter eget huvud och humör.

Stay in bed

The feeling of your skin locked in my head

Smoke me broke

I don´t care, I´m down for what you want

Daydrunk into the night, wanna keep you here

´cause you drown my tears

Summer, loving and fights

how it is for us

and it´s all because

Now, if we´re talking body

you´ve got a perfect one

so put it on me

swear it won´t take you long

If you fuck me right

We fuck for life

On and on and on... 

Love can be love

anything you want, I´ll give it up

Lips I kiss

Bite me while I taste your fingertips

Bodies, baby make them bodies we just use for fun

Bodies - let´s use them up ´til every little piece is gone

On and on... 

Men så klart ska man inte ligga om det får en att känna sig kränkt!

Så klart ska man inte "ställa upp" tillsammans med någon som får en att känna sig oälskad/mindre värd/allt annat än respekterad etc.

Förra inlägget handlade ENBART om förhållanden där parterna i grunden älskar och respekterar varandra, även efter en längre tid, trots vardagsstress och tristess.

Inte om förhållanden där någon eller båda beter sig respektlöst eller där andra negativa händelser sker. Inte om förhållanden där det är uppenbart att kombinationen är helt fel; det fanns egentligen ingen äkta kärlek ens från början/tiden har visat att det var en total frontalkrock mellan två olika personligheter, viljor och värderingar - då kompromissar man inte för sin älskade partners skull, då går man skilda vägar. 

Lättare sagt än gjort!

För hur vet man vad som är hönan och ägget? Ibland är det inte alls så tydligt...

För min del hände det (tyvärr) inte förrän jag väl gifte mig. 

Innan jag träffade min exman, hade jag aldrig känt mig som en förfördelad del av en relation på ett sätt som skulle göra att jag inte ens tyckte om den jag var tillsammans med. Jag påstår inte att jag har älskat alla jag haft längre förhållanden med, men jag har definitivt alltid tyckt väldigt mycket om dem, efter att själva förälskelsen dött ut (och inte övergått i djup, äkta kärlek utan mer en "jag tycker väldigt mycket om dig-känsla"). 

Tyvärr gifte jag mig med just den person som är undantaget till den devis jag propagerar för i inlägget ovan och även här; att inte ta sex så allvarligt, att kunna ha det skönt med sin livspartner oftare utan att ta så allvarligt på det.

Naturligtvis skulle förhållandet inte ha inletts om det från början varit dåligt. Det var det inte. Tvärtom, det var dittils det bästa jag haft!

Men efter ett antal händelser som ledde till en ond spiral, i vilken vi sakta men säkert tappade all kärlek och respekt för varandra, fanns det inte på kartan att kunna vara intima vare sig efter wining and dining eller mer spontant för att den andra ville. 

Tillräckligt många känslomässiga svek och den förmågan försvinner.

Tyvärr är man ofta så "insyltad" vid det laget att det inte bara är att göra slut och hitta den person man är menad att vara tillsammans med.

Man kanske har hunnit skaffa barn tillsammans. Ett hus. Ett gemensamt liv på många områden. Processen att gå från förälskelse/kärlek till att mer eller mindre förnedra varandra dagligen (verbalt/genom handlingar - icke-handlingar) har gått så långsamt att man inte var med på vad som hände förrän det blev riktigt illa. 

I de fall där kombinationen från början var helt fel, hade det inte hjälpt att hålla intimiteten igång. Tåget kör in i bergväggen ändå, förr eller senare. 

Man kan inte älska en person som sviker känslomässigt, eller visar respektlöshet både inför andra och när det är bara ni, på det sätt som krävs för att min devis ska fungera. 

Man ska absolut inte "ställa upp" på det sätt jag beskriver, tillsammans med en person som inte gör samma sak tillbaka; både fysiskt och mentalt. 

Däremot kan det vara så att man behöver vara startmotorn. Den som visar vägen. Om man verkligen älskar och känner sig älskad. 

To be continued... 

Sex och närhet är att likna vid ett företag. 

Nej, det låter inte särskilt sensuellt, inte särskilt sexigt. 

Sex ska väl "bara hända"? När båda känner för det till hundra procent, efter wining and dining. 

Man kan väl inte ha sex om man egentligen inte känner för det?

Problemet är att när det handlar om fler än en person, fler än bara dig själv, är det inte alltid det synkar. När du känner för sex gör inte din partner det och vice versa. Kanske inte början, inte under den härligt vilda, passionerade tiden när du vill äta upp henom mest hela tiden. Men sedan. När vardagen kommer, när tiden har gått, när passionen har övergått i djupare känslor - det är då den verkliga utmaningen börjar. 

Det är då man måste sluta tro att sex måste vara något som bara händer när båda magiskt känner för det samtidigt, är på precis samma ställe känslomässigt samtidigt. 

Lust är inte något som ökar av avhållsamhet. Tvärtom! Ju mindre sex du har/ju mer sällan, ju mindre lust kommer du att känna. Man vänjer sig av med lusten. Sakta men säkert slutar man vara en sexuell varelse. Precis som med träning av muskler och kondition, krävs upprätthållande av lust! 

Vissa dagar känner du inte för att träna. Det regnar. Du har huvudvärk. Tillräckligt många sådana dagar och vips! har du tappat både kondition och styrka. 

Samma sak med hjärnan. Hjärnan är en muskel på det sättet att den måste tränas. Sluta utmana den, sluta stimulera den och du tappar i kapacitet. 

Lusten fungerar på precis samma sätt. 

Så nej man måste inte känna för det till hundra procent. So what? Sex är inte bara blodigt allvar! Sex kan vara kul, ett tidsfördriv, intressant, bara lite lagom skönt eller ett sätt att visa den du älskar dina känslor. Nästa gång är det kanske du som verkligen vill och din partner som "ställer upp".

(Vilket för övrigt är ett ganska felaktigt sätt att beskriva det. "Ställa upp". När det de facto handlar om generositet och kärlek. Den du älskar har ett behov av närhet och att tillfredsställa det är inte att ställa upp på ett negativt sätt. Inte ett dugg! Jag pratar inte om att tvinga sig till att ha sex om man VERKLIGEN inte vill - men alltför många har alltför höga krav på vad som ska till för att sex ska kunna hända.)

Ett förhållande måste skötas i ungefär samma stil som ett företag, det vet de flesta om vid det här laget. Saker och ting händer inte av sig själva. Ett bra resultat upprätthålls inte av magiska, osynliga krafter.

Ett bra sexliv kräver engagemang, osjälviskhet och kärlek. Det kräver att man inte ger efter och börjar strunta i de små, till synes obetydliga fysiska beröringarna i vardagen, börjar strunta i sin egen roll, eller kräver att allt ska vara på ens egna villkor. Det kräver kommunikation och att ständigt se till att ha sex nära till hands. I huvudet alltså. Fantisera! Fundera! Det mesta kan handla om sex, med lite övning....    

Det går utför så snabbt, så lätt, om man inte är uppmärksam.

I början var ni som duracellkaniner. Det lugnar sig ju. Till en gång om dagen. Som blev en gång varannan dag, som plötsligt blev en gång i veckan och sedan en gång i månaden...

Så behöver det inte bli. 

Se det som disken - den måste fixas. 

Men till skillnad från disken, blir det riktigt härligt och skönt ganska snart efter att man sätter igång och njuter av sin partner, hur man än kände sig från början. Att upprätthålla åtminstone en snabbis varje dag kan de flesta klara av. Mer behövs oftast inte för att företaget ska fortsätta blomstra!